onsdag 17 juli 2019

Varanger



Enligt planerna skulle jag tillbringa minst en vecka på Varangerhalvön i början av juli. Eftersom resan dit är så lång skulle det vara bäst att se så mycket så möjligt på vägen dessutom. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sej. Efter starten hemifrån konstaterade jag att väderprognosen för Varanger var hyfsad ett par dagar framåt, men efter det skulle det bara vara busväder under följande 10-dagarsperiod. Av den anledningen satte jag fart mot Varanger och hoppade över alla planerade stopp på vägen.
Jag kom fram till Varangerbotn på måndag eftermiddag och stannade ett tag vid både Nesseby och Ekkerøy innan jag fortsatte vidare mot Vardø. Min tanke var att jag skulle undersöka dem noggrannare på hemvägen. Jag övernattade i Komagvær och fortsatte till Vardø på tisdag morgon.
Nesseby 
Campingplats i Komagvær
Större strandpipare höll till på vägen i Komagvær
Överallt längs med vägarna betade får 
Vädret var ännu fint då jag anlände till Vardø och jag valde att ta en båt till Hornøya kl. 14. Vägen upp till fyren var spärrad p.g.a. ras och man fick vistas bara i närheten av båtbryggan, så tre timmar på ön räckte mer än väl. En väldigt fascinerande upplevelsevar det. Jag hade aldrig trott att man kunde komma så nära inpå fåglarna. När man gick på de få stigarna måste man ibland be toppskarvarna stiga åt sidan så man kunde komma förbi.
Där fanns massor av tretåig mås, sillgrissla, tordmule, toppskarv, lunnefågel och stanken var stickande frän och satt i näsan och kläderna ännu långt efter att jag lämnat ön.
Returen från Hornøya var kl. 17.30 och då hade vädret redan slagit om och blivit betydligt kallare. På natten blev det ösregn och snålblåst. Följande dag var det kallt, regnigt och dimmigt och sikten blev sämre an efter.
Vardø hamn
Massor av tretåig mås häckade på husväggarna i Vardø
Efter en liten tur runt på Vardø åkte jag till fastlandet och tänkte jag skulle ta mej vidare norrut mot Hamningberg och utforska de övriga fjordarna. Men efter att sikten gått ned till bara några tiotal meter ville jag att inte fortsätta på de smala, dåliga bergsvägarna, utan jag vände tillbaka mot Ekkerøy och Nesseby. Där låg dimman så tjock att det inte fanns några förutsättningar för fågelfotografering, eller någon annan fotografering heller för den delen. En koll på väderprognosen bekräftade det de närmaste dagarna skulle vara nordliga vindar på 18 m/s, kraftiga regn och temperaturer kring +6 celsius. Jag bestämde mej då för att trots allt söka mej tillbaka till Finland i hopp om bättre väder.  Det blev därmed en mycket kort vistelse i Varanger, knappa tre dygn och jag blir tvungen att lägga platsen på listan med platser som behöver besökas igen någon dag.
Drakkar monumentet i dimman på Skagen i Vardø. 
 Rödstrupig piplärka


Hornøyas fåglar

Tordmule 


Sillgrissla


Lunnefågel

Toppskarv

Tretåig mås 


fredag 23 november 2018

Rubbade Urban

För någon dag sedan hörde jag om en tjädertupp som hade visat sej i Stallörsparken i Ekenäs. Jag tänkte mej att det var en tillfällighet och brydde mej inte mer om det just då. Men följande dag fick höra om den igen och träffade folk som hade fotat den på ganska nära håll och då tänkte jag att det kunde vara värt med en tur in till Ekenäs. Vädret var dessutom fint så det bådade gott.

Väl inne i stan stötte jag på några andra fotografer som var ute i samma ärende. Vi hittade fågeln inne på Pub Niskas terrass. Dessvärre hindrade staketet lite, speciellt en som är så kort i rocken som jag, och tuppen höll den sej dessutom i skuggan. Efter lite lock och pock och kanske p.g.a  uppvaktningen tog sej fågeln så småningom upp på staketet. Där den satt en god stund innan den sedan flög ner på marken och vandrade iväg bakom husknuten.

Jag har vandrat en hel del i skog och mark de senaste åren och bara en gång sett en tjäderhona. Vem hade trott att jag skulle bonga min först tjädertupp utanför puben, nästan mitt i stan.  Får se hur långvarigt Urbans besök blir och om vi eventuellt får höra mera om honom. Personligen hoppas jag han hittar tillbaka till skogen (gärna hit till mina skogar) och kan börja leva ett normalt tjädertuppsliv. Helst skulle jag ju fotografera honom i hans rätta miljö.


söndag 11 november 2018

Intentional Camera Movement

Tidigare på hösten förde jag bilen på service en tidig morgon. Vädret var fint och solen höll på att gå upp över skogen. Jag hade en dryg timme väntetid och bestämde mej för att tillbringa den med hund och kamera i skogen nära verkstaden. Det var bara det lilla minuset, att jag inte hade något stativ!
Nåväl, eftersom det var fint fotoväder tänkte jag att jag istället för att försöka hålla kameran stilla, utan att ändå lyckas, skulle prova på ICM. ICM eller Intentional Camera Movement innebär att man avsiktligt rör på kameran för att få önskad effekt och metoden har blivit populär bland många fotografer. Jag har nog sett en del snygga och kreativa bilder tagna med den tekniken, men har nog inte riktigt fattat galoppen vad gäller ICM.

Nu har jag än en gång provat lite på det och den här gången var ljuset och de vackra höstfärgerna till fördel för resultatet. Säkert behöver man öva en hel del för att komma underfund med hur rörelsen ska göras för olika effekter. Med dagens digitala fotografering är detta inte heller något större problem, annat hade det varit på den tiden då men var tvungen att betala per framkallad bild.

tisdag 30 oktober 2018

Hashtag Bettan och jag på tur

I september var jag med hunden, en då 4 månader gammal labradorvalp, med husbil i Norge, Danmark och Sverige. Vi besökte först barnbarnen i Oslo och körde sedan i sakta mak via diverse kringelikrokar ner till Köpenhamn. Målet där var Dyrehaven i Jaegersborg under kronhjortarnas brunst. Vägen till Norge gick via bl.a. Tivedens nationalpark, Hornborgasjön och Strömstad (behövde köpa fotopapper). På vägen till Danmark stannade vi bl.a. i Kosterhavets nationalpark, Valön, Skummeslövstrand och Kullaberg. Hemvägen norrut gick via Öland. Hela resan räckte 20 dagar och allt gick över förväntningarna med tanke på att hunden, Bettan, var så liten ännu. Fotomässigt blev det däremot ingen större framgång eftersom vi reste på Bettans villkor, men jag fick se och uppleva mycket nytt. Nedan ett litet, inte speciellt heltäckande, sampel.
 Första övernattningen blev vid Angarnsjöängens naturreservat.
 Tivedens nationalpark. Bergigt och rätt så krävande vandring för en liten valp.
Solnedgång vid Hornborgasjöns naturum.
 Gryning på samma ställe som ovan.
Bettan på riksgränsen Sverige - Norge. Gamla Svinesundsbron.

 Bokskog i Kullaberg.
 Bettan på stranden i Josefinelust (Kullaberg)
Danmark nästa! Vi tog färjan från Helsingborg.
Dovhjortar.
Kronhjortarna hördes bröla på långt håll men de var inte speciellt lätta att få syn på och fotografera.
För att kunna röra sej över ett tillräckligt stort område borde man ha cykel. Så blir det  - nästa gång!
Långe Jan i Ottenby på Ölands södra udde