Inte ännu heller Riisitunturi
Den här vintern var det meningen att återvända till Oulanka där jag varit ett par gånger tidigare. Nu hade jag tänkt fotografera landskap och framför allt besöka Riisitunturi, som jag inte ännu sett. Jag bokade inkvartering för tre nätter och dessa skulle sammanfalla med fullmånen. Jag såg redan i mitt inre en rad fenomenala bilder av snötyngda träd och öppna landskap i fullmånens sken.
Dagen före avfärd stod det klart att den kompis jag skulle åka med hade drabbats av ryggskott och blev tvungen att stanna hemma. Jag hade då exakt två alternativ; att antingen åka ensam eller inte åka alls. jag valde det tidigare.
För att kunna övernatta på vägen och dela upp körsträckan valde jag att ta husbilen. Det hade varit klara och mycket kalla kölddagar i en längre tid redan så jag var väl medveten och utmaningarna, framför allt med värmen, men också snö, halka och strömförsörjning.
Den första dagen körde jag ca 2/3 av sträckan och övernattade i Kajana. Lähi -ABC Kajaani hör till de ABC stationer som har husbilsplatser, och där visste jag att jag skulle få ström till både motorvärmare och landström.
Att påstå att jag sov gott den natten skulle nog vara osanning, och direkt utvilad var jag nog inte när jag vaknade. Då var det +8 grader i bilen. Ute var det ca 22 minusgrader och jag packade mej iväg ganska snabbt. Då hade jag bara dryga 300 km kvar till Oulanka och skulle därför ha gott om tid för fotografering när jag väl var framme.
På vägen mellan Kajana och Kuusamo, i Suomussalmi, finns konstverket "Hiljainen Kansa". Det är en installation av över 900 påklädda höstörar men torvskallar på en åker intill landsvägen. Synnerligen imponerande
Lite före Oulanka ligger Käylä och Käylänkoski som är ett ypperligt ställe för att fotografera strömstare. Där finns rätt mycket av dem och de är ganska orädda så de kan komma relativt nära. Där stannade jag i någon timme och fotade helt i fred, där var ingen annan än jag just då.
Strömstaren är nog den verkliga vinterbadaren. Ständigt hoppar den i den kalla forsen och dyker efter föda. Det är underligt att den lilla fågeln inte förs med det strömmande vattnet utan kommer upp på ungefär samma ställe där den dykt i.
Fullmånen som skulle lysa över Riisitunturi var gömd bakom ett molntäcke både den dagen och följande, så det blev inga landskapsbilder i månsken. Dagen därpå snöade det dessutom och var dåligt ljus, så jag valde en vandring till Kiutaköngäs och en tur till Käylä igen.
De resterande två dagarna fick jag möjlighet att sitta i örngömsle, vilket jag gärna gjorde och därmed var det inte längre aktuellt med landskapsfotografering. Kungsörnarna, en hane och en hona, kom båda dagarna men övriga fåglar förekom inte lika rikligt som tidigare år. Den andra dagen var ljuset utmanande i och med att det var så starkt och eftersom örnarna kom på eftermiddagen fick vi väldigt mycket motljus. När örnarna parade sej i talltoppen var det bara siluetter vi såg och i övrigt blev det mycket skarpa skuggor, i och för sej bra övning det också.
Det visade sej då att det trots allt var mulet och snöade och enligt den nya prognosen skulle det inte sluta snöa förrän 9-tiden. Så, jag startade iväg hemåt kl. 06.07 och skippade Riisitunturi än en gång. Jag valde också att inte övernatta på vägen utan köra hela vägen hem. Det blev totalt 948 km och kl.19.03 körde jag in på gården.
Nu gäller det alltså att planera en ny resa till Riisitunturi.
Dagen före avfärd stod det klart att den kompis jag skulle åka med hade drabbats av ryggskott och blev tvungen att stanna hemma. Jag hade då exakt två alternativ; att antingen åka ensam eller inte åka alls. jag valde det tidigare.
För att kunna övernatta på vägen och dela upp körsträckan valde jag att ta husbilen. Det hade varit klara och mycket kalla kölddagar i en längre tid redan så jag var väl medveten och utmaningarna, framför allt med värmen, men också snö, halka och strömförsörjning.
Den första dagen körde jag ca 2/3 av sträckan och övernattade i Kajana. Lähi -ABC Kajaani hör till de ABC stationer som har husbilsplatser, och där visste jag att jag skulle få ström till både motorvärmare och landström.
Att påstå att jag sov gott den natten skulle nog vara osanning, och direkt utvilad var jag nog inte när jag vaknade. Då var det +8 grader i bilen. Ute var det ca 22 minusgrader och jag packade mej iväg ganska snabbt. Då hade jag bara dryga 300 km kvar till Oulanka och skulle därför ha gott om tid för fotografering när jag väl var framme.
På vägen mellan Kajana och Kuusamo, i Suomussalmi, finns konstverket "Hiljainen Kansa". Det är en installation av över 900 påklädda höstörar men torvskallar på en åker intill landsvägen. Synnerligen imponerande
Strömstaren är nog den verkliga vinterbadaren. Ständigt hoppar den i den kalla forsen och dyker efter föda. Det är underligt att den lilla fågeln inte förs med det strömmande vattnet utan kommer upp på ungefär samma ställe där den dykt i.
De resterande två dagarna fick jag möjlighet att sitta i örngömsle, vilket jag gärna gjorde och därmed var det inte längre aktuellt med landskapsfotografering. Kungsörnarna, en hane och en hona, kom båda dagarna men övriga fåglar förekom inte lika rikligt som tidigare år. Den andra dagen var ljuset utmanande i och med att det var så starkt och eftersom örnarna kom på eftermiddagen fick vi väldigt mycket motljus. När örnarna parade sej i talltoppen var det bara siluetter vi såg och i övrigt blev det mycket skarpa skuggor, i och för sej bra övning det också.
Sista chansen för ett besök till Riisitunturi var på morgonen inför hemresan. Jag räknade med att åka dit i god tid före soluppgång och vara där ett par timmar innan jag inledde hemresan. Prognosen var sol och klart väder. Eftersom jag stannat ett dygn längre än planerat och bokat valde jag att sova sista natten i bilen. Det var -25 och jag visste att det inte skulle bli speciellt varmt eftersom den gasvärmare jag har inte riktigt orkar värma i så kalla förhållanden. Det jag ju inte räknat med, men nog flyktigt hann befara, var att gasen skulle ta slut kl. 02.00. Jag lyckades ändå slumra från och till fram till kl. 05.00 och när jag steg upp då var det 0 grader inne. Som tur har jag en underbar dunsovsäck.
Det visade sej då att det trots allt var mulet och snöade och enligt den nya prognosen skulle det inte sluta snöa förrän 9-tiden. Så, jag startade iväg hemåt kl. 06.07 och skippade Riisitunturi än en gång. Jag valde också att inte övernatta på vägen utan köra hela vägen hem. Det blev totalt 948 km och kl.19.03 körde jag in på gården.
Nu gäller det alltså att planera en ny resa till Riisitunturi.
Kommentarer
Skicka en kommentar